Kändis eller inte?
De kom en tjej fram till mig på jobbet och frågade om jag heter Carina?
Svarade att det stämmer och undrade såklart vem hon var.
Det visade sig att vi var barndomskompisar på Norrbågen då vi var barn.
Hon berättade då att det inte var så konstigt att jag inte kände igen
henne eftersom hon drabbats av hudcancer för några år sedan och
därefter blivit tvungen att bygga upp ett delvis nytt ansikte.
Hade en trevlig liten pratstund om lite av varje, gamla barndomsminnen.
Pulkaåkning, snökojor, lek i skogsdungen och upptäckten över det
motsatta könet, herre gud det finns ju killar på denna jorden också, mysigt!
Är det fler än jag som kan känna att man är dålig på att "känna igen" folk?
Händer att jag ser personer som jag känner igen men inte kan placera,
vet inte varifrån jag känner igen dem men ni ska inte tro att jag frågar,
i alla fall sker det väldigt sällan.
Istället tänker jag nöjt att det var säkert någon gammal klasskompis
också tänker jag inte mer på saken.
Kan ju som nu bli ett jättebra samtal som i detta fallet fick mig att må bra,
Lena som hon heter är på bättringsvägen igen berättade hon :-)
Snipp snapp snut så var sagan slut och jag bestämde mig för att
nästa gång jag tycker mig känna igen någon tänker jag inte vara tyst,
då försöker jag ta reda på vem personen är istället!
Tänk att hon kände igen mig trots att det gått 40 år sen sist!
Roligt!
Nu ska jag göra mig färdig för en ny arbetsdag :-)
Hoppas du får en bra arbetsdag !
Ja, det där med att känna igen folk är lite jobbigt.
Vet inte hur många gånger man ser folk som "man känner igen" men vet inte varifrån.
Ibland får man tillfälle att fråga och jag har träffat massor av gamla skolkompisar på senaste.
Kram
Kul med sådana träffar.
Jag tog kontakt med min bästist i lågstadiet för ett år sen. Vi har kontakt och det känns bra. Så jag håller med dig. Man får våga fråga...
Kramen igen.
Vad skönt att det verkar gå bra för din gamla vän.
Jo, jag är expert på att känna igen folk men inte kunna placera dem...men så har jag ett rätt stort spann av människor att ta av omkring mig då jag har fem ungar samt jobbar i affär. Även om jag väljer att tro det så är inte alla dessa fejs mina vänner. :D
Jag känner igen de flesta face to face. Jag kan dessutom placera dem från vart och när. Mitt problem är namn... Jag kan ju inte ens komma ihåg namnet på någon jag träffade förra veckan.
En del är otroliga på att känna igen och kunna placera folk efter hur många år som helst. Jag är nog mer som dig - känner igen, men vet inte riktigt från var.
Kul är det i alla fall (oftast) att springa på gamla bekanta.
Kul att hon "vågade" komma fram och prata med dig efter såå många år! Sånt tycker jag är jättekul.
5 kilo ska du vara jättenöjd med!!!...å inte har du väl svultit heller? =)
Var det den beställda glöggen som du smuttat på i helgen? Var den god?
Kram Maria
Riktigt, riktigt roligt att hon vågade komma fram. Roligt att det går bra för henne men även att ni fick minnas tillbaka i tiden.
Jag är tyvärr dålig på att gå fram. Vill alltid tro att de inte skulle känna igen mig. Dåligt egentligen.
Hoppas din dag blir bra!
Kul att hon kom fram och pratade! Jag är också lite feg när det gäller sådant men man borde nog våga mer.
Hoppas att arbetsdagen blev trevlig. Trivs du på ditt jobb?
Kram
men va skoj att träffa en gammal vän,
Å va roligt att du trivs så på ditt jobb finns det nån chans att du kan bli anställd där?
kram
Men så kul att hon kom fram och pratade... håller med dig. Det skulle vi bli bättre på att våga göra...
Nästa gång får du inte ställa in din powerwalk... Det är gåendet som ska vara upplevelsen ju...gå utan något i öronen... jag går alltid utan ngt i öronen... Låt naturen och omgivningen komma in i öronen i stället... låt gåendet bli det roliga inte att lyssna på ngt i öronen...
lycka till
Vad kul att hon kom fram och hälsade :)
Ibland kan jag tro mig känna igen någon gammal klasskomis eller någon jag har jobbat med, men så blir jag osäker och går inte fram, tråkigt nog.
Hoppas att veckan på nya jobbet går bra, och så måste jag säga att du är superduktig med GI...hejja hejja :)
Kramis!!
Tyvärr kör jag oxå den stilen att jag nöjer mig med att konstatera att det där var någon från 'förr' om jag ser någon som verkar bekant. Jag går sällan eller aldrig fram och pratar. Trist att erkänna men jag är nog för feg, för tänk om jag kommer ihåg helt fel eller om personen inte alls känner igen mig. Läbbigt ;-)
Va kul det bevisar att du inte har åldrats du ser lika ung ut nu kram
Jag är helkass på att känna igen ansikten.... pinsamt..
Kul att hon gav sig tillkänna i alla fall...
Grattis till nedgång av grosso julskinka !!!! fniss...
Kram på dig
Margaretha