Jobbiga funderingar
Några av er vet att jag blir lite extra berörd och ledsen när
jag läser om allt oprovocerat våld som drabbar så många oskyldiga.
Orsaken är att min familj också drabbats av det hemska en gång i tiden,
närmare bestämt för 40 år sen.
Även om det är länge sen och jag var 7 år så tänker jag ofta på detta
kanske mest för att jag har så många frågor utan svar......
I lördags fick jag träffa den man som var med när min pappa blev
misshandlad till döds här i Gävle.
Den kompis som pappa stod och pratade med när det hände
vet ju precis hur allt gick till och vad som blev sagt
men jag vågade inget fråga, blev bara ledsen just då när mamma
talade om att det var han som var med.
Trots att jag flera ggr läst polisens utredningar så har
jag massor med frågor till honom.
Denne man heter Kjell och bor med sin fru i samma hus som vi,
precis intill hissen som jag varje dag kliver in i när jag kommer hem.
Stannar till och tänker att nu plingar jag på dörren men det blir inte så,
istället kliver jag in i hissen och åker upp.
Men en dag plingar jag på hans dörr istället för att kliva in i hissen,
jag vill och jag ska våga, behöver bara ladda lite mer först.
Nu vet ni varför jag är en smula frånvarande just nu...........
Oj vad hemskt!
Vilken oerhört tragisk händelse som påverkat hela din barndom och hela ditt liv.
Jag blir så ledsen.
Allt detta meningslösa våld!
Så tråkigt att höra om din pappa =(
Tror du inte att din granne kommer att uppskatta ditt besök...en sådan händelse har säkert satt djupa spår i honom också. Kram!
Jag förstår du är lite frånvarande just nu. Sånt lägger man inte ner i en låda och glömmer bara.
Jag tror kanske som Ejmis att han skulle uppskatta ditt besök. Vet han att du bor i samma hus?
Ska tänka på dig.
Nu ska jag i säng. Ska iväg tidigt i morgon.
Klems Synne.
men guuu så tragiskt fy tusan så onödigt å idiotiskt,
jag skickar dej alla styrkekramar som går nu,
Kan bara instämma med de föregående skrivarna, jag tror också att han skulle uppskatta att du knackar på hans dörr istället för att ta hissen upp till er.
Kramar om dig HÅRT och länge vännen!
å vad arg o ledsen för din skull jag blir. Ladda du och gå in till grannen sen, du behöver definitivt få svar på dina frågor för att kunna bearbeta denna oerhört tragiska händelse lite mer. Frågan är om man kan bearbeta färdigt, men du kommer iallafall kunna komma lite längre i processen.
jättetragiskt och tråkigt, beklagar verkligen.
kram
Usch vad hemskt. Stackare. Våldet som finns är så galet hemskt...
STOR kram på dig
Sånt som man inte tror kan hända sig själv...men så är det allt :/
Förstår att det följt dig genom livet...ta mod och ring på, det lättar nog bra efter att du får det gjort, än att känna smärtan varje gång du går förbi.
Men ta din mamma eller Stefan med så du har en hand att hålla i.
Mitt tyckande i en hast...men jag vet inte din känsla Carina så ta det för det är.
KRAMEN
Oj kära nån så tragiskt! Vilken hemsk upplevelse det måste ha varit för dig och din familj. Jag förstår mycket väl att detta är en händelse som man inte helt lätt kan lägga bakom sig. Spelar ingen roll hur många år sedan det hände. Vad hände med den här boxaren? Blev han åtalad? Ta mod till dig och knacka på hos grannen din så du får räta ut en hel del frågetecken.
Kramar
Usch, vad hemskt. Men Carina, du mår ju inte bra av att inte veta heller. Han kanske går och tänker det samma om dig. Vet att det är du, menar jag. Men inte vågar att ta kontakt. Vill du veta så ring på dörren.
Kram. PS. Berätta sedan hur du gör.
Kram igen.
Vilken jättejobbig sits. Jag hoppas att ödet ger dig möjlighet att få svar och läka sår och att Du hittar ett sätt att hantera det hela på.
spelar ingen roll. De säger tiden läker alla sår... men ibland undrar man... att som 7 åring mista sin pappa och på sådant sätt...
Nä usch... förstår att det känns jobbigt.
sänder en kram
Fy,vad hemskt att mista din pappa på ett sånt sätt.
Men jag håller faktiskt med de som skrivit i tidigare kommentarena att han säkerligen skulle uppskatta ditt besök.
Ohhh men är Kjell din pappas vän eller är han "boxaren"
Det här är en av våra första kundsajter... http://www.dialogan.se/ljus/
Ingen jag känner har dött av våldet. Men på något sätt har vi alla råkat ut för det känns det som.
Hoppas du får mod att plinga på hos din pappas kompis. Jag tror att du kan få ro i själen och svar på dina undringar om vad som hände den där kvällen...
Kram Maria
Nej, vad tragiskt! Jag fick rysningar här då jag läste texten. Vad fruktansvärt!!! Och du var bara 7 år. Det absolut värsta jag kunde tänka mig då jag var liten var att något skulle hända mina föräldrar och det fick du vara med om. Fy vad hemskt, tragiskt, onödig!!!
Kram till dig Carina! Jag tänkte faktiskt på dig i går, att det var länge sedan du bloggade nu. ♥
Jag instämmer med de andra det är fruktansvärt jag tycker du ska ringa på för din egen skull annars får du ingen ro och mår dåligt det kan väll inte varit din pappas vän väl. kram tänker å dig
(hittat hit från Annas Dagar, du kommenterade i vår avsomnade husbyggarblogg en gång, bara så du vet vem jag är)
Fy så hemskt att läsa! Stackars, stackars din familj att behöva gå igenom något sånt. Så meningslöst!
Du kommer nog aldrig sluta känna som du gör om du inte pratar med honom. Han kanske kände din pappa väl? Han kanske kan berätta lite om sina minnen av din pappa. Jag tror inte du kommer ifrån den obehagliga känslan genom att ignorera honom. Kanske är det en mening att ni hamnat i samma hus?
Vännen, vännen!
KRAM!
Men Carina, vilken tragisk upplevelse. Usch, det gör ont i mig och jag förstår att det måste ha varit och fortfarande är fruktansvärt jobbigt.
Men jag tror att det kanske kan göra en hel del för ditt inre att ringa på hos mannen nästa gång du går förbi hans dörr.
Varm kram till dig vännen!
Vad gjorde man utan blogg och bloggvänner med bra tips? Tack vare dig hamnar vi också i Ålesund! Det såg ju hur mysigt ut som helst där och där fanns också Scandic till sommarpriser, 590 NOK per rum. Kanske slipper tältet... ;)
KRAM!
en kram ikväll med till dej
Skickar dig en superkram och lite uppmuntrande mod!!
Inte lätt för en sjuåring att förstå varför pappa inte kommer hem och inte heller lätt att få ett avslut som vuxen. Jag hoppas att du kan samla mod nog att prata med Kjell. Inte får du svar på varför eftersom inget sådant existerar för sådant våld, men du kanske kan gå vidare lite lättare till sinnes. Kjell skulle säkert bli glad över att få träffa vännens nu vuxna dotter.
Skickar massor av styrkekramar!
Goa, goa Carina....Du MÅSTE ringa på den dörren...för din egen skull! Skickar många, många kramar till dig....
Pushar på med att GÖR DET BARA... När väl plingen gått kan det inte göras ogjort...
KRAMAR till DIG!
Men....lilla gumman...så gräsligt.
Jag ryser i hela kroppen... Man kan ju bara försöka att förstå vad du har gått igenom.... Kan ändå känna lite av din känsla där utanför dörren....
Men jag tror verkligen att han skulle bli glad av ett besök av dig.... Det måste kännas skönt för honom att prata av sig lite också...tror du inte det ???
Jag hoppas och tror att du tar mod till dig....
Det kommer säkert att kännas jättebra efteråt.....
Många varma kramar
Margaretha
Mm...om du vill ha min åsikt så tror jag att det bästa är att få reda på "sanningen" hur den än ser ut och även om den är ännu värre. Jag tror att det är "fantasierna" som tär.. Inbillar mig också att man kan börja "bearbeta" saker och ting när alla fakta ligger på bordet. Hur ska man kunna sortera sina tankar så länge man själv misstänker att de kan vara fantasier eller osanningar...
Jag hoppas verkligen att du vågar ta steget en vacker dag och framför allt hoppas jag att det blir som jag tror...till det bättre, även om det inte sker på en gång så i alla fall på sikt. Stor KRAM!
En sådan händelse bär man nog med sig hela livet och det är klart du har en massa frågor. Ring på hans dörr du så du får svar på det du grubblar över.
Kram från mej.
Gud så hemskt! Stackars er! KRAM!