Hemma igen
mail jag fått under den senaste veckan, sånt värmer ska ni veta :-)
Återigen hemma i Älvängen, kom hem igår eftermiddag med tåg.
Frågetecknen blir om möjligt ännu fler ju längre tiden går,
vet inget mer nu än för en vecka sedan konstigt nog.
Hur som helst så är det svårt att förstå att en människa kan
ta såna här beslut, att livet är så svart att det inte längre är värt att leva.
Som förälder är det värst, så många "tänk om" det
cirkulerar i huvudet när sånt här sker.
Vet att nästan alla av oss ju känner någon som gjort detsamma
men jag undrar hur många som vet orsaken.......
Hej och välkommen hem.
Visst är det svårt att förstå att en människa inte ser en enda ljuspunkt utan väljer att göra slut på allt. Jo, jag känner ett flertal som valt den vägen och svar....nja, jag är inte så säker på att de svar man har är de rätta ....vet inte ens om det finns svar i alla lägen...tror inte att personen som valt att göra slut på sitt liv heller vet svaren alla gånger.
Det är ju som du säger - de anhöriga och andra som blir kvar söker svar och rannsakar sig själva in i minsta detalj. Som jag ser det så är det ingen som ska "bära skulden" - alla tar ansvar för sina egna handlingar och val i livet. Det är säkert många faktorer som spelar in då en person är feg eller modig (vilket man vill) nog att sätta stopp för livet på jorden.
Kram från mej!
Jag vet orsaken, men kan inte förstå och sätta mig in i hur den kunde bli så stark att den slog över. Orsaken är heller inget jag kunnat påverka.
Man ska vara väldigt glad över att man inte kan förstå varför någon väljer att lämna livet!
Kram och välkommen hem!
Välkommen tillbaka! Jag är nog benägen att hålla med Monica här ovanför....Kram!!
Välkomen tillbaka!
Ja, usch måtte detta inte drabba än själv. Tanken är fruktansvärd, jag vet inte om jag hade klarat det. Som förälder är det nogot så fruktansvärt att förlora ett barn, om det är en olycka eller annat så finns det nog inget värre. Den som begår ett själv mord tänker inte på någon annan än sig själv just då.
Jag har bara sett min egen mor hur hon blev efter mina bröders död i en olycka. Hennes liv tog också slut där. Hon lever än men är ständigt i behov av mediciner.
Lördags kram.
Jag vill påstå att man aldrig kan förså hur den som tog sitt liv kände när den valde den utvägen, även om man vet orsken till valet den gjorde. Att det blir frågor för anhöriga samt skuldkänslor är oundvikligt även om man vet motivet till valet. Kram
Välkommen hem! Jag förstår att det snurrar en massa tankar om varför just nu...håller med om det Monika skriver, det är inte säkert att svaren finns...
Stor kram!
vad hemskt,lider med er,må så gott.. ändå..pip
Skönt att höra från dig igen.
Varför?
Är som du säger föralltid ? för de som blir kvar :/
Sköt om dig
VÄLKOMMEN tillbaka!!!
Har saknat dig massor. Ja du, det där med svar? Håller med alla tidigare inlägg...
När T´s mormor valde att lämna jorden, 82 år gammal så undrade vi en massa... Så gammal och välja den utvägen?! Något svar har vi aldrig fått utan det är ju bara våra egna tankar och spekulationer....
Stoooooor kram och jag är verkligen glad att du är tillbaka hemma igen!
Jag tror inte det är så många som vet den riktiga orsaken. Och visst är det fasansfullt att en del tycker livet är så svart att det inte är värt att leva.
Många tankar har jag skänkt dig under den här veckan!
/KRAM