Beteendeterapi

Ibland förundras jag över hur vi människor beter oss,
eller mest över mitt eget beteende vore kanske mer rätt att skriva.

Mitt vill-inte-äga-något-mani blir banne mig värre och värre.
Blir galen när jag tänker på att min favvosysselsättning nr ett
är att röja och få slänga/skänka bort grejer.
Har alltid en kasse eller två ståendes i klädkammaren där jag stoppar
ner saker som jag just i den stunden känner att jag inte behöver.
Då har jag tagit steg ett som i och för sig är skönt, men det bästa är
nog ändå när kassen/kassarna är fyllda och vi kan köra bort grejerna.
Att de inte längre finns här hemma är riktigt skönt alltså.
Finns ju hur mycket som helst som är betydligt skojigare egentligen.

Förra veckan berättade jag för L om hur jag kan känna när jag t ex
har flera rengöringsmedelsflaskor i ett skåp, stress i allra hösta grad.
Max en grej åt gången, jag ska ha full kontroll på vad som finns i alla skåp.
L skrattar för hon är faktiskt precis lika mig vad det gäller detta.
Hon själv har tagit steget att börja på beteendeterapi för att
kanske få veta mer om varför det blir så här.
Jag har funderingar på om det ev beror på att jag flyttar mer än de flesta,
har tappat räkningen för länge sen men är uppe i minst 30 platser nu.

Eller är det något jag bär med mig i "ryggsäcken" sen långt tillbaka?
Både L och jag miste en av våra föräldrar som barn,
något som säkerligen har präglat oss mycket.
Just det är någon vi ofta tjatar om och har gjort sen vi var små.
Våra systrar däremot är precis raka motsatsen till oss,
de har inte alls samma knasiga beteende som vi.

När min mormor gick bort i augusti frågade mamma om jag
ville ha det, eller den, eller det, eller.......nee, allt jag vill ha är
hennes anteckningsbok (tar minimalt med plats).



Då skulle man ju lätt kunna tro att vi har tomt med grejer här hemma,
nejdå, så illa är det ännu inte.
Hade jag inte haft Stefan (som bromsar) hade det med all
säkerhet varit betydligt mindre grejer här hemma.
Han tar hem och jag tar bort (ibland i smyg faktiskt).

Nu blev det ett mer personligt inlägg än vad jag kanske brukar skriva,
men just detta är något jag funderar ofta på, gärna tillsammans med L.
Jo, det känns faktiskt en smula bättre när vi är två om det.
Men jag är medveten om att mitt kontrollbehov är för stort,
ja på gränsen till osunt faktiskt.

Hur som helst så är detta ett problem för mig som blivit värre.
Men jag är väl medveten om det, alltid något :)
Och så fort jag har en egen lön igen ska beteendeterapi bli prio nummer ett,
nu har jag till och med skrivit ner det :)

Någon som känner igen sig i det jag har försökt beskriva?



Något helt annat!
Igår tog L och jag med oss Tomas och Stefan till biblioteket
för att lyssna på en föreläsning om Gävles historia.
Gävle - den odödliga staden.
 Journalisten och författaren Ulf Ivar Nilsson berättade
om spännande livsöden och händelser i Gävle under 1 000 år.
Spännande och fascinerande att höra om hur de levde
just precis här förr i tiden, till och med Tomas & Stefan uppskattade det hela!

Nu ska jag rensa vidare......neejdå ;)
Plugga, äta och promenera står det på schemat idag!


Kommentarer
Postat av: Cia

Hmmm har fått för mig att du är bra på att ta hem du med. Framför allt inredningsgrejer...

Postat av: Christina

Om du tänker dig din direkta motsatts så har du mig.Jag har noll koll på vad som finns här hemma i skåpen och det ger mig ångest.Storhandlar jag så är det ofta jag kommer hem med förpackningar vi redan har dubletter av hemma.Just nu så försöker jag träna mig själv på att ha bättre koll på saker.Mycket onödiga pengar som slängts ut här hemma på grund av min noll-koll på saker o ting.

2011-02-09 @ 13:55:38
URL: http://cina-71.blogspot.com
Postat av: ejmis

Jag är en samlare och får verkligen anstränga mig för att göra mig av med saker...

2011-02-09 @ 18:49:44
URL: http://ejmis.blogg.se/
Postat av: Mia

Hjälp vad jag känner igen mig!!! Min bakgrund är relativt lik din, förlorad förälder, många flyttar...och visst har det en inverkan. Dessutom läste jag rätt mycket om Feng Shui en period i livet och blev influerad av det...Däremot har jag nog aldrig sett det som ett problem, snarare tvärtom...Jag kanske inte har INSETT att det är ett problem??? Hmm...

Visst är det spännande med historia??? Här börjar det en studiecirkel ikväll om lilla Hällnäs historia. Tyvärr fick jag veta det för sent, för att kunna vara med...

Kram på dig!

2011-02-09 @ 18:51:11
URL: http://matmia.blogg.se/
Postat av: Tinas skåpmat

Jag är nog en samlare, har saker som man inte har en aning om varför man inte kastar =/ jag skulle nog flytta oftare då för att rensa ur livet lite =)

2011-02-10 @ 07:36:40
URL: http://tinaz.blogg.se/
Postat av: Ann Catrine

Intressant tankar!

Hittar du föklaringen vill jag veta... ;-)

Själv funderar jag över min mamma och mig,

om vi t ex kommer till en hyrd stuga eller ett

hotellrum sprider mamma ut ALLA sina prylar över

varendaste yta i rummet!

Överallt, på hyllor, fönsterbrädor, bänkar, soffar..

osv. Du fattar!

Jag håller allt mitt på en yta av ca 1 kvadrat

decimeter ;-)

Varför gör vi så?!

Alltid likadant, - tycker det är intressant..



Ha det gott!

2011-02-10 @ 11:20:26
URL: http://mormormu.blogg.se/
Postat av: Camilla

Jag är exakt lika som du Carina! Plockar och slänger ständigt. Älskar då jag får ihop en ny kasse att slänga. :)

Jag har också flyttat mycket i mitt liv (26 ställen tror jag inkl som liten). Däremot har jag båda mina föräldrar i livet.

Intressant om någon kan knäcka vår städgåta. Varför är man så?

I dag har jag storstädat hemma, gissa om jag är ännu mer nöjd? :) Två kassar med skrot blev det också, som står i tvättstugan och väntar på att bli slängda.

Kram!

2011-02-10 @ 19:48:23
URL: http://www.camillasdagar.blogspot.com
Postat av: soffie

vilken spännande föreläsning ni va på måste varit jätteintressant,

jag har alltid sparat på alltmöjligt men nu de snaste åren har jag verkligen rensat bort all skit jag samlat på mej,blir lite mer plats då:)

kram

2011-02-10 @ 21:09:21
URL: http://soffie69.blogg.se/

Här skriver du en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback