Carinas Bloggvärld

Telefonkänslor

Ringde till mormor för att höra hur hon mår och fick
veta att det var inget vidare alls med henne.
Hon var ledsen och är orolig att hon inte ska orka
fortsätta tills vi kommer upp till Gävle vecka 28.......
Hon grät och undrade hur många veckor det var kvar
och när jag svarade 3 så grät hon bara ännu mer.....ni kan ju
bara gissa hur man känner sig efter ett sånt samtal när man
befinner sig mer än 50 mil bort, jag grät floder när jag lagt på luren.



Hann precis lugna ner mig när en gammal kompis från USA
ringde som jag inte pratat med sen hon flyttade tillbaka dit 1991,
17 år sedan vi pratade sist alltså!
Efter 2 minuter kändes det som vi inte gjort annat sista tiden trots
att det gått massor med år sen sist, många fler än jag trodde i alla fall.
Mest förvånad blev jag nog över att hon kom ihåg svenska språket
så pass bra som hon gjorde vilket gjorde att det blev en
 svensk/engelsk blandning den ½ timmen vi tjatade i luren.
(Hon är född i USA men bodde några år i Sverige då vi lära känna varandra)
Hon berättade att hon under åren hon bodde i Sverige blev
så förälskad i svensk mat att hon numera åker till IKEA
för att fylla på matförrådet, satt t ex och drack Löfbergs Lila
igår när hon ringde ( Brynäs svikare )

Vad jag vill säga är att telefonen verkligen kan
göra att ens känslor slår kullerbyttor minst sagt!
Från ledsamhet till förvåning och glädje på
mindre än 1 timme................

Å va synd om din mormor.

Min kompis Ebba som jag hälsade på i Australien har bott i England i 15år innan de flyttade,man hör ej på henne att hon tappat sin svenska helt otroligt att bevara språket så bra.

Men din kompis kanske ej har barn och Viljan att bevara sitt språk!

Men va roligt att pratas vid efter så många år.

Må så gott

Både tråkigt och roligt på samma dag. Vad fantastiskt att komma ihåg språket efter så många år. För hon var väl från USA från början förstod jag. Och vad roligt att hon kom ihåg dig, du måste ha betytt mycket för henne.

Hoppas din mormor mår bättre så ni hinner upp och träffa henne.

Kram.

Så det kan vända till det roliga på kort tid.

Jag känner igen det där med ledsenhet i andra änden av telefonen, fast vi bara bor cykelfärd från varann..

Kan förstå dig som bor så långt ifrån.. hoppas tiden går fort nu då:-)

Kramiz

Det är hemsk när närstående inte mår bra eller är ledsna och man inget kan göra på grund av avstånd.Jag kommer ihåg att jag hade det så med min mormor som bodde i Oscarshamn.

Men va roligt att din vän ringde upp.Ni måste ju haft jättemycket att prata om efter så många år.

Christina

Hoppas din goa mormor orkar vänta tills du kommer. Kan inte vara lätt att bli gammal i Sverige numera. Inte lätt att avsluta ett samtal heller när man har en jätteledsen kär familjemedlem i andra änden.

Kul då, med samtal från over there.

Känner igen känslan av man träffats ofta.

Ha en fin tisdag nu ialla fall.

Kram Synne :D

Nä, vad sorgligt hemskt med mormor!!! Jag vet hur mycket hon betyder för dig, du har skrivit så mycket fint om henne på din blogg.

Hoppas verkligen att ni hinner träffas igen och framför allt att hon blir piggare och kryar på sig.

Kram!

Ja det var lite annorlunda. Tråkigt med din mormor men roligt med din vän. Du får ringa upp mormor igen ikväll och tala om för henne hur fot 3 veckor går. Jag fick ha kvar min mormor ganska länge i livet och jag saknar henne ofta. Ibland ser jag gamla kvinnor ute och tänker att det där kunde ha varit min mormor.

Jag blir så ledsen när jag hör om din mormor...det kan inte vara kul att vara gammal och lite skruttig och dessutom så långt borta...men tiden går så fort som du vet.

Snart är du hos henne så hon kan få en riktigt gosig kram.

Kul med din kompis....tur att telefoner finns!!!!

Kram

Margaretha