Tårar
Klockan är inte ens 10 och jag bloggar för andra gången redan.
Igår eftermiddag mailade Malin det här kortet till mig.
Vad händer, jag börjar storgråta, kunde knappt sluta.
Anledningen är att min mormor (Regina Lund) på fotot ser så glad och go ut,
förra veckan låg hon och höll på att som hon säger, äntligen få somna in.
Men "de" ville inte ta emot mig den här gången heller.
Hon hade 40 graders feber och magsjuka på en och samma gång
Eftersom det är många mil mellan oss känns det hemskt att inte kunna vara
där när hon är så sjuk som hon blir ibland.
På fotot så har mamma (min mamma) till höger fixar håret på mormor så
hon ser fin ut, till vänster om mormor sitter syrran (Lotta)!
Vet vad ni gjorde där, att ni hjälpte mormor att göra fint hemma,
sätta upp nya gardiner m.m., gulle er som hjälper till, hon blir ju så glad!
Såna här gånger längtar jag väldans mycket till Gävle och nära/kära.
Malin gulligt av dig att fota och skicka till gamla moster, som tydligen blivit
VÄLDIGT gammal, sitter och grinar till foton numera också.......
Så fint foto förstår så väl att det rör upp känslor!!!
Har hört många med influensa som har det som du, varannandagsfeber, verkar ta en evig tid att bli av med det!!!
Så bra att Stefan kunnat va lite "ledig" i helgen, det behövs!!!
Jag hoppas du inte tänkt jobba i morgon....utan efer detta behövs nog några dagar o få tillbaka krafterna!
Kram
Förstår mycket väl att du längtar efter familjen och vänner i Gävle just nu. Jag är likadan, kan bli väldigt känslosam och lipa för minsta lilla - och då gäller det både roliga och tråkiga saker..
Är jag sjuk är jag dessutom extra känslig.
Ta väl hand om dig Carina!
Kram Chrissie
De va så lite så :) Har du sett vad skadad jag är? gudars..
Förstår dina känslor för fullt min släkt bor på 30 respektive 40 mil här i från=(.
Inte konstigt att du blev ledsen*KRAAAM*.
Hoppas det känns lite bättre nu. Det brukar göra det när man har fått gråta en skvätt.
Kram
Vilket fint genartionskort!
Det kanske dom inte tänkte på att det var?
Men tre generationer... Hoppas det känns lite
bättre.
Många kramar
Ja jobbigast att vara långt från nära & kära är nog just då någon blir gammal och sjuk - man vill ju finnas till lite extra för dem då.
Kramen!
Har själv min släkt långt härifrån och förstår dig mycket väl. Skönt dock att det finns andra som kan hjälpa din mormor ... även om du nog helst önskade att du kunnat vara där.
Ja det där har jag aldrig varit med om att ha någon kär så långt borta.
Måste självklart kännas för dej och mormor som är så speciell. Det var hon för mej oxså.
Ni är väldigt olika du och din syrra ser jag, men så kan det vara ibland mellan syskon.. en lik mamma o en lik pappa kanske..
Ha de fint o ha de så gott du kan.. är du fuker ännu förresten?
Kram
Hej, du har en utmaning i min blogg. kramis leila